Sandra

I fredags var jag och David in till Gävle för att se filmatiseringen till en av dom bästa böcker jag någonsin har läst, Twilight. Eftersom boken är så otroligt bra så hade jag inte så jätte stora förhoppningar på filmen, för dom flesta böcker som dom gör film av är inte så speciellt bra, men Twilight var verkligen jätte bra, nästan allt fanns med inte mycket från boken som fattades. Så har ni inte sett den, se den, och framför allt läs böckerna, man kan inte lägga dom ifrån sej.

Noll julkänsla. Eller kanske ett, det har ju faktiskt kommit lite snö, men det är inget att hurra över. Jag har inte ens köpt några julklappar än, har helt glömt bort att det är nu som dom ska köpas (om man är sent ute). Förhoppningsvis så blir det väl nån julklapp köpt nästa vecka om jag och Natta kommer iväg till Kupolen (och om vi hittar dit vill säga). Det blir lite av en utmaning, inte bara att ta sej dit utan även att handla för jag har inte en aning om vad jag ska köpa för något, svårat är till David, hade varit så mycket lättare om han var tjej.. ;D

Och jag får med mej Natta ut på galej i helgen, har äntligen fått henne att lämna ifrån sej sin lilla Jamie, han är så söt så man skulle kunna dö, det är nästan så att man skulle kunna skaffa sej en egen, mwaha ! Inte än kanske. ;D

Grattis till min babe Vanja som klarade körkortet igår morse, gick fortare än vad jag trodde faktiskt, men hon klarade det galant, eller tja det vet ju inte jag, men får nog veta alla detaljerna nästa vecka om jag träffar henne då.

Neh nu ska jag gå ifrån datorn, ska snart ut o gå med Arch och möta mamma när hon slutar jobbet.

-v-

Det här med att säga vad jag känner och tycker är väl inte riktigt min starka sida jämt, men oftast så vet jag ju hur jag känner, inom mej iallafall. Varför har jag då så svårt att säga till nån annan hur det ligger till ? Men jag har blivit mycket bättre på det, för med David kan jag verkligen prata med även om han får slå ut det ur mej ibland, men det går framåt iallafall. Men det här med känslor kan vara lite svårt att förklara ibland..

Jag kan t.ex. säga minst tusen saker jag gillar med David och varför jag älskar honom, men när dom väl ska komma ur min mun så kommer det ingenting alls, vad är det för fel på mej ? Jag vet ju att jag älskar honom mer än jag någonsin har älskat någon annan, jag har helt ärligt aldrig känt så här, och hur jag älskar att han får mej att skratta, hur han får mej att känna och må, jag har aldrig varit lyckligare.
Jag ser en framtid med honom, jag ser barn, jag ser boende tillsammans och jag ser volvo (well, bara för att det ska låta så klyschigt som möjligt), och hund (Arch lär ju få vara med han också), jag ser ett liv helt enkelt, och det är underbart. Men bara för att jag känner såhär så behöver inte det menas att allt ska hända just nu, inom en väldigt snar framtid, med David känns det som att vi har tid med allt det där, sen, just nu ska vi bara vara, han och jag, vi behöver inte ha bråttom med någonting för det känns inte som att nån av oss ska någonstans. Men man ska ju inte säga för mycket, för vilken dag som helst kan man stå där helt själv, även om det just nu inte känns i närheten av nånting sånt just nu, det är så långt bort det bara kan komma, men man ska aldrig vara för säker. Men hur som helst så har dom där rosa molnen aldrig varit mer rosa eller mer fluffiga, det är som sockervadd, utan allt det där kladdiga då såklart.

Tack för att du får mej att må så bra, och som jag sa igår.. Jag är lycklig. Riktigt lycklig måste tilläggas, jag går ju runt och smålér bara vid tanken av dej, så det måste ju betyda nånting. Det har varit det bästa året i mitt liv, även om det inte alltid har varit en dans på rosor, men helheten är helt underbar.

Jag älskar dej.

Jahopp då har jag gått o skaffat mej en blogg, en riktig blogg också t.o.m.
Ska försöka uppdatera så ofta jag bara kan, men eftersom jag har rätt tråkigt och händelselöst liv så förvänta er inga under.

Well.. Enjoy !